Från Stockholm till London

Det allra svåraste i mitt beslut med att föda hemma i Sverige var att jag visste att jag skulle behöva vara ifrån Tyrone de sista veckorna i min graviditet, även det att det faktiskt innebär en risk i att han kanske inte kommer hinna uppleva förlossningen av vårat barn.

I England får man bara två veckors pappa-ledighet vilket suger… Med andra ord, han vill ju inte komma hit å ”slösa” två veckor på att vara här när lillan inte är född än, såklart! Jag är så stolt över honom. Han är hemma och jobbar 12-14 timmar per dag, lagar mat i mängder och tar hand om hans son och hans sons syster till och från.

Den här helgen har jag saknat honom så otroligt mycket. På onsdag har det gått 4 veckor utan att ha träffat honom och det är nästan det längsta vi har gått utan att ses, till och med när vi brukade pendla för att träffa varandra.

Men att vara utan någon har sina fördelar också. Jag påminns om allt som man verkligen uppskattar hos honom och jag påminns om varför jag är med honom.

Trygghet. Värme. Passion. Tillit. Glädje. Vänskap. Kärlek. Attraktion.

Jag längtar ihjäl mig nu tills vi ses och tills vi tillsammans får hålla i vårt lilla barn. Så mycket kärlek som jag har till honom har jag aldrig känt för någon. Vi ska överrösa vår lilla prinsessa med samma kärlek. Längtar. Längtar. Längtar.