Jag får dagligen frågor om Tyrone till exempel; hur har ni klarat att vara ifrån varandra så länge? Eller :varför kommer han inte bara hit? Så här har ni en liten förklaring. Mer inlägg om det här kommer det att bli, för detta kommer ju vara en riktigt stor förändring, inte bara för honom men även för mig och för barnen!
Så kommer han komma hit och isåfall när?
Ja, ingen av oss är särskilt bra på att planera och styra upp saker när det gäller vårt privatliv. Vi fick tid att prata igår och pratade länge på telefon, vilket vi sällan har tid att göra, alltså nu menar jag att verkligen prata, inte bara typ ”vad gör du”… Så det kändes behövligt.
En sak är i alla fall klar, först och främst ska vi på semester och njuta av en break tillsammans. Därefter så kommer han fortsätta jobba på i London med sitt företag och så som det är tänkt nu, kommer han att komma hit i maj förmodligen och börja reka lite jobb osv. Jag säger att ”det är bara att komma hit” så löser allt sig. Det är klart att det är lite mer än så. Dels så har han sitt företag som han byggt upp under en längre period, när han väl lämnar London så är det inte så lätt att bara åka dit igen och så är allt som vanligt liksom, utan lämnar han så lämnar han sitt företag helt och hållet kan man säga. Sen är ju the main reason som hållt honom kvar i London under den här tiden, hans son, Tyrhys. Och det här visste ju jag självklart från början när jag valde att åka tillbaka till Stockholm, så det är inte så att han har hållit mig på halster och dragit ut på allt, som många verkar tro, utan detta har han sagt från början, att när Tyrhys har fyllt 18, då kan jag tänka mig att flytta.
Nu har ju han fyllt 18 och saker och ting börjar falla på plats. Däremot har vi fått en till setback nu och det är att Tyrones mamma har varit jättesjuk och är fortfarande jättesjuk och det håller honom tillbaka lite också, han tycker att det är jättejobbigt att ens behöva berätta för henne att han planerar att flytta, vilket jag verkligen förstår.
Jag har ju också sagt hela tiden att jag inte vill tvinga hit honom om han känner att han verkligen inte vill och jag ifrågasätter det hela tiden, för det är ju ändå så att det såklart är ett alternativ att jag och barnen flyttar dit. Men igår klargjorde han för mig att han självklart tycker att det tar emot att lämna ett liv i London som han byggt upp i 40 år, men trots det, verkligen ser fram emot att komma hit och vara med oss, med hans flickvän och småbarn och att starta något nytt här. Han planerar och har ställt sig in på att komma och det kommer verkligen att ske. Sen exakt när, det får vi helt enkelt se.
xoxo
Ah jag forstar precis! Precis!! Det ar verkligen inte latt, for ngn av er. Och familier kommer I alla mojliga former, saklart. Hur vore det for dig att bo I London igen? Av even erfarenhet vet jag att saklart ar Sverige fantastiskt Nar barnen ar Sma men livet I London ar lattare Nar barnen ar lite storre. Amiya I skolaldern och Zion kanske kan qualify for 2 year childcare? Eller I alla fall Nar han ar 3? Det paverkar ju privat ekonomin nagot oerhort. Smabarns aren har holl pa att knacks mig men nu Nar min stora kille ar I skolan ar det som ett Nytt liv.
Du har en fantastiskt fin familj, Hur det an blir ska du vara SA stolt!
Kan du inte skriva ett inlägg med tips om när du haft barnen själv osv? Har en 2 åring och en 5 månaders just nu och tycker ändå det är lite kämpigt ibland trots jag inte är ensam med dem. Typ nattningsrutiner när Zion var mindre, planera mat, hinna städa osv