Hej finisar! 🙂
Av någon anledning, så får jag spökkänslor varje gång jag sover själv. Varenda gång sedan jag blev gravid och när jag har åkt tillbaka till stockholm, sovit i mitt gamla ”flickrum” eller vad man ska kalla det, så drömmer jag att det spökar. Eller, det känns ju såklart inte som drömmar utan jag tror på riktigt att det spökar omkring mig men jag måste intala mig att det är drömmar annars kommer jag aldrig mer kunna sova känns det som.
Det som händer med mig när jag sover, är att jag känner att någon iakttar mig och väldigt ofta känns det som att någon antingen trycker på min bröstkorg eller försöker dra upp mig från sängen. Det har hänt några gånger innan jag blev gravid också men absolut inte lika ofta. Jag har aldrig haft dom känslorna under nätterna när jag sover med Tyrone vilket är konstigt, så inatt när jag för första gången här i London skulle sova själv (ja, om man bortser från Amiya), så kände jag redan innan jag skulle sova en typ rädsla för att somna. Jätte jobbigt verkligen. I natt drömde jag att jag hörde någon komma in i våran lägenhet och det var som att någon hade injicierat något i min kropp för att jag kunde verkligen inte öppna mina ögonlock förutom lite lite lite grann och i dörmmen eller om det nu är verklighet, vad vet jag, så ser jag att någon står och iakttar Amiya där hon ligger så liten och söt i sin lilla spjälsäng, jag kan inte ens lyfta en arm och när jag väl rycker till av panik och får upp ögonen helt och hållet så är det ju ingen där, såklart.. Ahh, får panik! Jag sov verkligen skit dåligt i natt och på det så vaknade Amiya till vid 6 i morse och var vaken ända fram till 11 så jag är helt slut.
Nu sitter jag på balkongen i solen, har precis sms,at med Tyrone som berättade att dom inte fick checka in på hotellet igår utan dom hade bokat fel incheckningsdag (BARA min pojkvän som gör något sådant…) så igår hade dom gått ut på en gång när dom blev nekade att checka in och så hade han sovit på en solstol, haha orkar inte med honom. Det känns skönt att veta att allt är bra med honom i alla fall och nu väntar jag ju på hans pappa och hans pappas sambo, så ska vi dra upp till hennes landställe senare. Det ser jag verkligen fram emot. Att få komma bort ifrån den här äckliga instängda stan fylld av avgaser och få andas lite frisk luft och promenera på stranden. Förhoppningsvis kan jag kanske sova lite bättre inatt också.
Hoppas på att tågresan dit går bra med lillan!
Hörs lite senare, puss puss 🙂
Såg att någon redan skrivit detta – Men det låter som sömnparalyser! Som Felicia skrev är det någonting man kan lära sig att att kontrollera så att du kan drömma medvetna drömmar (då du vet att du drömmer), vilket är sjukt häftigt! 🙂 Har också hart paralyser sedan tonåren, och ofta hallucinerar man i samband med dem, därav ”spökdrömmarna”. Läs på lite och lär dig känna igen när de är på gång, så ska du se att det blir mindre läskigt när du har kontroll! 🙂
men gud vad läskigt, hoppas att du får sova gott inatt ändå !
haha jätteläskigt! sov bra i helgen, nu är det min sista natt ensam. Har lillan i sängen så känns de lite tryggare haha 😀
Hej Isabella
Intressant det du skriver om din sömn – något liknande har jag upplevt sedan jag var väldigt liten (22 år idag). När jag sover på dagen/är stressad/det är ljust/sover på rygg så fastnar ofta min kropp – vad som händer är att kroppen somnar före hjärnan vilket ofta kan upplevas som väldigt obehagligt. Under dessa (korta) panikartade stunder brukar jag höra drömmar utan att se dem, kan ibland möta konstiga skepnader etc. Det du beskriver liknar detta och vad du ska googla på är – SÖMNPARALYS. Finns väldigt mycket att läsa OCH lära om detta fenomen – som man med tiden kan lära sig att behärska och kontrollera – och genom det öppnas en ny värld där du i detta tillstånd kan gå var du vill – göra vad du vill – känna vad du vill. Även flashback har flera trådar om detta ämne där andra beskriver sina upplevelser – du kommer garanterat känna igen dig 🙂
Kram
wow, gud vad intressant! jag ska verkligen läsa om det och kanske kan jag få lugn och ro i själen hah, vad kul, eller kul, men vad bra att någon känner igen sig i det 🙂 tack!