Monterade ihop Amiyas nya vagn i morse och hon stormtrivs. Perfekt att kunna ändra läget på vagnen från ligg till sitt. Det finns ett mellanläge där hon kan sitt/ligga liksom, det tyckte hon var jättespännande! Lillskruttan, hon är så med hela tiden. Försöker alltid att sitta upp själv, man ba nej, inte riktigt än… Men alltså herregud. Jag bestämde jag för att ta mig ut till Stratford som ligger i östra London, till stora köpcentret Westfield och möta min kompis Maria. Jag var inte riktigt säker på hur jag skulle ta mig dit just på grund av att jag vet att tunnelbanesystemet här är kaos! Jag kollade om det inte gick någon buss från där jag bor direkt dit, men det var byten av olika bussar och skulle bara ta jättelång tid, så jag bestämde mig för att, trots min fobi, åka med tunnelbanan dit. Jag skulle bara byta tåg en gång men jag har aldrig varit på den stationen, så har ingen aning om hur den ser ut. I London, för er som inte har varit här, är det ju nämligen huuuuuur dåligt som helst för till exempel handikappade eller som för mig, med barnvagn, att ta sig fram i tunnelbanegångarna. Det finns knappt några hissar, har sett en hiss på en station hittills tror jag. Annars har dom VANLIGA trappor och rulltrappor. Emellan perrongerna när man ska byta linje på de flesta stationer så måste man gå i trappor innan man kommer till rulltrappan eller så finns det bara vanliga trappor. Och så var det ju självklart idag när jag skulle byta till tåget mot Stratford. Först en vanlig trappa och sen en lång spiraltrappa. Men snäääälla. Typiskt min otur. Som tur var fick jag hjälp av flera olika män vid alla olika tillfällen för att ta mig upp och ner med vagnen, tack och lov.
Väl framme i Westfield så kände jag bara, faan, ska jag behöva ta mig hem nu också? haha. Gud vad vi har bra system hemma i Stockholm alltså! Jag skulle inte ens tveka en sekund på att ta tunnelbanan hemma i Sverige. Här är det ett mission att ta sig fram. Tacka gudarna att vi bor ganska centralt här i London och har bil som vi använder på helgerna, annars hade jag inte klarat mig 😛
Jag träffade i alla fall upp min kompis Maria, vi gick och åt på hennes jobb, Cabana och sen shoppade vi lite grejer. Jättemysig dag faktiskt! Så kul att träffa svenskar när man är i London, man känner sig plötsligt lite mer hemma på en gång. Någon som förstår en mer på något sätt 🙂
På vägen hem inser jag att jag kan ta overground tåget, typ som pendeltåget i Stockholm, hem till Camden för att sedan promenera hem. SÅÅÅÅ mycket smidigare. Då tänkte jag, varför gjorde jag inte så på vägen dit? Men jag visste ju inte. Det är kul att man lär sig ta sig fram bättre och bättre hela tiden och lär sig vad saker och ting ligger här i London. Det är ju en sån sjuk stor stad!
London London London… Jag kan inte låta bli att älska staden ändå.
Amiya i sin nya vagn
Maria och Amiya inne på Cabana
Va modigt av dig! Har bara åkt in till centrala london en gång med barnvagn o då var jag som tur var inte ensam. Verkligen inte barn vänligt! Det gör man nog inte om! Flyttar snart från london o ut på landet då vi insett att man blir för isolerad här med barn (speciellt när man inte har familj här till hjälp).
Kanner igen mig SA VAL nar det galler tunnelbanan.. Men med resvaska.. inte barnvagn 🙂
Haha jaaaa, minns en gång när jag skulle till Barbados å hade alldeles för mycket väskor mwd mig. Inte tänkte jag på trapporna, de e ett helvete!!