Från Stockholm till London

Två veckor har redan gått sedan Tyrone satte sig på planet för att skynda sig hit till min förlossning. Två hela veckor.

Lillebror är äntligen här och allt har gått jättebra med honom. Han är väldigt snäll, äter bra och sover mycket men däremot så har jag inte mått så bra. Jag minns inte alls att jag var väldigt öm eller hade ont i kroppen efter jag fött Amiya, inte på det sätt som jag varit nu. Dessutom har jag haft problem med mjölkstockning och vid flertal tillfällen typ insjuknat med nån typ av influensakänsla i hela kroppen. Det har varit hemskt. Har verkligen mått upp och ner. Grät flera gånger och tänkte hur fan ska jag orka amma när allting bara gör ont. Det kändes som en never-ending-story. Alltså verkligen! Kände bara att allt kändes hopplöst och det vred sig inombords när Zion vaknade och ville äta. Fick typ panik för att det gjorde så sjukt ont i brösten. Det kändes också så jobbigt att jag inte kunde ge Amiya någon slags uppmärksamhet när jag mådde så dåligt. Tur att Tyrone i alla fall varit här under den tuffa tiden, det har verkligen underlättat.

Men nu har det vänt och äntligen har jag fått må bra i några dagar i sträck, så skönt. I dagarna har vi hunnit vara ute ett par gånger, varit på rum för barn, gått lite på stan, varit i parken med Amiya men mest tagit det lugnt, såklart! Amiya har varit på förskolan några timmar om dagen den här veckan vilket hon själv ville så det har faktiskt varit rätt skönt för mig då jag inte mått superbra alla dagar.

 Vi har till och med hunnit med ett födelsedagskalas för Amiya då hon fyller år på tisdag. Jag försökte hålla det så litet som möjligt trots att vi har mycket vänner och folk omkring oss med tanke på Zion men det kändes också väldigt viktigt i just detta skede att hon skulle få ett kalas för att fira just henne eftersom att många nämner lillebror och kommer för att hälsa på honom just nu.

Idag åker Tyrone hem. Det känns redan så tomt i mitt hjärta trots att jag vet att vi ses snart igen. Hatar att säga hejdå, blir så ledsen varje gång. Amiya också, hon blir typ mer och mer ledsen för varje gång vi säger hejdå 🙁 Så trist…

Då jag inte bloggat nånting senaste två veckorna så kommer lite bilder här!

På sjukhuset innan hemgång

Två dagar gammal

Första åket i vagnen, tre dagar gammal

När moster Rosanna fyllde år förra veckan gjorde vi en supergod tårta till henne

Amiya är SÅ gosig och snäll med sin lillebror!!!

Lilla Zion med hans stooora ögon

Innan besöket på rum för barn, känns helt sjukt att köra runt två barn i en vagn nu, overkligt! Amiya ser verkligen alldeles för stor ut för vagnen nu när man ser lillen bredvid hihi

Så fort man får tid över så leks det för fullt!

xxx