Från Stockholm till London

Jag har faktiskt inte alls känt mig orolig över att flyga med Amiya just på grund av att jag flugit med henne en gång redan när vi åkte hem till London från Stockholm. Dessutom så är hon oftast väldigt nöjd och glad och är väldigt van vid liv och rörelse. Jag kände mig inte ens stressad natten innan, både Amiya och jag fick sova jättebra.

På morgonen kom Tyrones pappas sambo, Pat, hem till mig. Hon hade bestämt sig för att följa med och åka kommunalt hela vägen till flygplatsen med mig vilket underlättade så himla mycket. För er som har varit i London eller bor där, så vet ni att tunnelbanan inte är någon lek varken med mycket bagage eller med vagn. Dom har nämligen inga hissar och inte heller rulltrappor överallt, dessutom är det alltid smockat på tågen på morgonen.

Amiya sov när vi åkte tunnelbanan men vaknade på Express tåget på väg till flygplatsen. Jag lämnade vagnen i utrymmet mellan vagnarna och tog med Amiya in för att sitta med mig och Pat. Hon var nöjd rätt länge, tills hon blev hungrig. Av någon anledning så vägrade Amiya att ta bröstet när jag skulle amma henne och gallskrek istället (aldrig hänt typ), vilket resulterade i ännu mer frustration och skrik när hon inte fick någon mat. Till slut gav jag henne flaskan med min förberedda utpumpade mjölk och den gick bra, i ca 30 sekunder sen började hon igen. Varför nu? i såna lägen känns det som hela tåget stirrar på en och man blir mer och mer svettig. Till slut gick jag med henne, till det där utrymmet emellan vagnarna, satte mig på golvet i lugn och ro och då åt hon utan problem. När hon var mätt och belåten gick jag tillbaka till sätet och då plingade det till, vi var redan framme! Det var typ dom snabbaste 30 minuterna i mitt liv. Skönt!

Väl inne på flygplatsen skrev jag ut våra boardingkort och förberedde med att sätta Amiya i Selet för att checka in vagnen.

Nej, den tar du med dig till din gate säger flygvärdinnan.

men vafan. Aja då får hon sitta i Selet tänkte jag. Stoppade väskorna i vagnen och gick upp mot security med Pat. Där hänvisade dom oss till familjkön, den stod stilla så jag gick tillbaka till de andra vanliga köerna. Där sa jag hejdå till Pat. Gulle Pat som hjälpte mig.

Det underlättar om man är förberedd. Jag hade lagt vätskorna i påse, tagit ut min iPad, hade inte jacka på mig under bärselet som förra gången jag flög. Då bad dom mig ta av jackan nämligen, trots att jag hade Amiya i selet. Orka knöla liksom. Aja, så den tabben gjorde jag inte om.

Väl igenom tullen, var allt rätt lugnt. Amiya sov så gott i sin sele och jag passade på att handla mat. Det fick bli Mc Donalds för där var de ingen kö och där går det fort 🙂

Jobbigt att sitta med selet å äta liksom. Hade ju hellre haft kvar henne i vagnen om jag bara hade vetat att man får ta med vagnen hela vägen till gaten i London. Det spilldes lite smulor på sovandes Amiya. Men hon var så nöjd. Hon vaknade till när jag ätit klart, så då satte jag ner henne i vagnen, det började bli så tungt i ryggen. Självklart när vi stod i kön till gaten så började hon gallskrika igen. Jag stod mitt i kön med vagn och väska och fick ha Amiya i famnen och försöka mata henne samtidigt med flaskan som jag höll med hakan. Herregud jag bara kände hur jag svettades mer å mer. Kan inte alla i kön typ säga gå före du, nej alla bara står där å glor. Aahh. Mjölken hamnade överallt förutom i hennes mun. Stressen liksom. Sen börjar alla att boarda. Hur stressigt? När blev klockan så mycket? Jag måste mata Amiya ordentligt tänkte jag innan jag går på planet. Så när jag satte mig på bänken i gaten när jag fått visa passet skulle jag amma. Då vägrar hon igen. Men snäääääälla unge! Det måste varit att hon känner av min undermedvetna stress eller något? Jag vet inte.. Irriterande var det i alla fall. Jag bytte blöja på henne snabbt i hennes vagn. Fick hjälp av en gullig kille att sätta ner henne i selet å fälla ihop vagnen å fixa å trixa. Hon hann alltså inte få i sig nån mat alls där i gaten. Inne på planet började hon igen och för tredje gången så vägrar hon bröstet. Jag sket i å slet fram det öppet på planet utan nånting att täcka med (ja, så högt skrek hon). Hon totalvägrade, så jag tog till flaskan igen å när hon började suga på den blev hon lugn, så bytte jag smidigt över till bröstet. Till slut började planet rulla och Amiya somnade till. När planet stannade till innan landning så vaknade hon igen. Varför liksom???? Hon satt vaken å var relativt nöjd tills att hon börjar bajsa. Men asså varför händer allt när man verkligen inte vill?

Amiya sov i princip ingenting på flygplanet. Det blev byta blöja, amma på toaletten eftersom där var det lugn å ro. Precis innan landning somnar hon så självklart måste jag ändra ställning på henne för att hon ska sitta i knäet på mig med bältet på när lampan tänds. Stackars Amiya. Det var verkligen inte kaos men det är bara sånt jävla meck när man är själv. Man känner sig helt otillräcklig. Man önskar att man hade en extra arm verkligen.

Som tur är, så finns det alltid hjälpsamma människor. De som satt bredvid mig var en mamma med sin 12åriga dotter. När vi hade landat frågade mamman bredvid mig om hon skulle hålla Amiya medan jag satte på mig selet. Så gulligt! Dock kändes tiden på flyget så mycket längre än tiden på tåget. Jag ville bara landa!!!

Nu har jag i alla fall flugit vid två tillfällen med Amiya, men första gången hade jag mamma och pappa vid min sida vilket gjorde allt mycket smidigare eftersom att du alltid har någon som kan hjälpa dig om det är något. Amiya sov dock mestadels av resan den dagen vilket var otroligt skönt och rena rama turen. Andra gången var nu när jag flög från London hem till Stockholm. Den här gången var det ju bara jag och Amiya. Så jag var tvungen att tänka på hur det var sist jag flög och vad jag skulle tänka extra på till denna gång.

Här är några flygtips till er som ska flyga med era småttingar:

• Bärsele, om de e för små för lånevagnarna dvs. Det underlättade jättemycket för mig med tanke på att det första man gör är att checka in vagnen. (I alla fall i Stockholm, i London får man ha vagnen hela vägen till Gaten)

• Om du har bebisen i sele när du går igenom security, ha inte jacka på dig under, för den kommer du få ta av.

• Packa extra uppsättning av blöjor, tvättlappar, ombyten, nappar etc. Man vet aldrig vad som händer. Är bebisen stor nog för leksaker glöm inte att packa ner deras favoritlekssak/snuttefilt.

• Packa gärna ner eget underlag att byta på också, då du kan behöva byta på flyget tex. Deras skötbord är väldigt litet och hårt.

• Ha självklart skötväskan nära till hands och inte i ditt incheckade bagage.

• Jag såg till att ha utpumpad mjölk i flaska utifall att hon exempel skulle bli hungrig under start eller landning när hon måste sitta fastspänd i mitt knä.
Det kom verkligen till användning för min del eftersom att hon vägrade att amma.

• Se till att ditt barn antingen dricker, suger på nappen eller kanske till och med får snutta på ditt finger under start och landning. På så sätt får man dom att undvika trycket i öronen och förhoppningsvis slipper dom få ont.

•Se till att både du och barnet är utvilade (ja, så gott det går) inför resan.

Lycka till!!!

Amiya vill inte ligga i vagnen..

Packningen i vagnen å Amiya i selet. Äntligen landat i Stockholm!

Dom ända 5 minuterna hon sov på flyget typ!