Hade en jättemysig dag igår ute i solen med fina vänner. Lunch på Itamae och fika på non solo bar. Träffade även på flera bekanta jag inte sett på länge. Men när jag kom hem med lillan så var hon jättegnällig. Antar att hon hade ont i magen, hon höll på att kämpa jätte länge å tog i så hon vad alldeles röd och andfådd i typ 1 timme, man blir så ledsen när man inte kan hjälpa. Jag matade, försökte rapa, försökte hjälpa henne att prutta, mata lite till och så samma visa om och om igen. Sjöng, testade nappen, vaggade, masserade. Gjorde allt, hon var bara helat missnöjd…
Hon somnade vid 6 tiden i alla fall och sov till halv 9 ungefär. Mamma satt med henne ett tag tills hon indikerade att hon var hungrig. Oftast gråter hon ju bara när hon är hungrig, hon gråter ju aldrig annars. Men nu nöjde hon sig inte med maten utan hon började med sin velighet och sitt gråtandes igen. Jag tycker ändå att jag har tålamod men man får panik när ens bebis inte är glad. Sen tror jag också att jag har varit så bortskämd med henne för att hon har varit så himla lugn, tålmodig och snäll den här första tiden, så jag är inte van vid något annat. Till slut efter många försök att amma henne mätt så ville hon ha mat igen så jag hämtade flaskan som stod i kylen med utpumpad bröstmjölk för mina bröstvårtor gjorde för ont för att amma, så totalvägrade hon och bara skrek å skrek.. Mamma kom å tog henne och fick henne till slut att äta. Då åt hon i ett par minuter bara och sen somnade hon… Tystnaden, så skönt! Då kände jag lugnet i kroppen, men samtidigt så blev jag så ledsen. Bröt typ ihop. Skrev under hela tiden hon var gnällig med Tyrone och när hon blev tyst så insåg jag hur mycket jag saknar honom och hans lugn och trygghet. Jag bara grät och grät tills mamma kom in i mitt rum med Amiya å sa att hon sov. Hon la henne i hennes vagn och jag tittade på henne där hon låg fridfullt och log i sömnen och så slutade jag gråta. Jag somnade nog ganska snabbt efter det å fick sova jättebra i natt.
Saknar verkligen Tyrone och är så fascinerad av alla ensamstående mammor som tar hand om sina barn helt själva! Jag har tur som har mina föräldrar här nu medan jag är ifrån Tyrone. De har varit till stor hjälp!
Det var som en stor känsloladdning som har legat runt hörnet å lurat ända sen jag födde henne som bara släppte igår. Man har ju knappt tid att tänka och känna efter… Idag mår jag bra igen, jag tror jag behövde avreagera mig lite.
Vi ska till BVC idag för att väga och mäta igen, ska bli kul att se hur mycket hon väger denna gång, min lilla tjockis. Jag märker att hon har blivit större och tyngre faktiskt 🙂
Glömde säga att det finns en butik som heter Knyt an som ska ligga i Aspudden där du kan prova olika selen, så du får en modell som du tycker om och passar dig. Jag har precis införskaffat mig en Ergobaby som jag föll för. Tror också att den kommer att vara livsräddaren när man flyger. Blir så mycket smidigare på så sätt. För mig blir det första gången i augusti då blir det en sväng till Sverige och en sväng till USA. Då jag har familj och vänner på båda ställena, som kan låna ut vagn och barnskydd slipper jag släpa med mig det. Nu vet jag inte hur du har tänkt om du har dubbelt upp eller om du släpar med dig fram och tillbaka, men om du inte köpt vagn ännu finns Babyzen Yozo som du kan ta med som handbaggage.
Hejsan. Har precis hittat din blogg och grattis till din lilla prinsessa! Jag är själv nybliven mamma till en liten pojk som nu har hunnit bli två månader och är precis som du bosatt utomlands i mitt fall Paris.
Ville bara tipsa dig om att kanske prova bärsele el bärsjal…det hjälper mig när min pojk har sina gråtkriser i slutet av dagen. Om du satsar på bärsele ska du undvika Babybjörn för de är inte ergonomiska för bebisen. Att din lilla tjej har mycket gråtkriser kan bero på att hon blir överstimulerad av att vara ute mycket för just gråten är bebisens sätt att smälta dagens intryck sägs det. Jag vet ej om detta stämmer tycker min pojk gråter minst lika mycket även om vi har varit hemma hela dagen.
Ja det var bara några små råd jag ville tipsa dig om, men du kanske redan visste om detta 🙂
Tack detsamma! 🙂 åh jag älskar Paris! Okej, ja gråtkriserna blir färre å färre men det kan mycket väl stämma. När hon var som värst har de varit högljutt i flera timmar omkring henne å väldigt stimmigt. Jag ska absolut införskaffa bärselen. Kan va bra när vi flyger också så
SLIpper man bära runt på henne i famnen. Tack för tipsen! Kram
Jag vet hur du kände dig! Min son var likadan när han vara bara 1,5 vecka gammal. Om det skulle hända igen, så kan jag rekommendera pysventil. Den har hjälpt oss jättemkt och sonen.
Tack snälla för tipset 🙂