Från Stockholm till London

I fredags kom jag på att jag måste sätta Zion på väntelista till förskolan, han blir ju snart 9 månader. Jag har ändå knappt hunnit tänka på att han också ska börja på förskolan. Dels för att allt hela tiden har varit så luddigt om vart vi ska hålla hus men också för att han känns så liten. Hans första månader har ju verkligen rusat förbi. Fortare än vad tiden gick med Amiya, absolut. Det är ju för att han bara hänger på liksom, man anpassar inte livet efter honom utan mer att han dras med på allt man har att göra i vardagen. Det blir väl lite så med andra barnet medan det med första barnet var typ tvärtom.

Anyhow, två dagar efter att jag satte honom på väntelistan till samma förskola som Amiya så fick jag platserbjudande.där, helt galet! Så nu är det officiellt, Zion börjar på förskolan den 2 April!!!

Jag har väldigt blandade känslor över det. Jag fick aldrig riktigt känna den där känslan med Amiya. Eftersom jag var hemma med Amiya i 2,5 år så var det nästan bara skönt för både henne och mig när hon väl började på förskolan. Nu har jag inte alls infunnit mig i den känslan utan känner mer att hur ska det gå för honom som är så liten utan mig?! :/ Men man vet ju att det går bra, det är ju mest att man vill att dom ska få 100% uppsyn och det vet man är svårt på förskolan bland massa andra barn.

Anledingen till att Zion ska börja precis när han fyllt ett är för att jag måste få en inkomst så fort som möjligt så att jag kan försöka styra upp ett eget boende här i Stockholm så Tyrone kan komma hit så småningom. Jag längtar i alla fall till att få jobba, det måste jag erkänna 🙂

Sluta väx!!!!!