Hej alla mina sötnosar!
Jag och Amiya fick hjälp av mamma imorse till flygbussen som går några kvarter ifrån där vi bor. Det underlättade verkligen, så slapp jag släpa på handbagage, resväska och skjutsa Amiyas vagn, helt själv. Väl på bussen så vinkade vi hej då till mormor som grät. Jag grät ju också såklart och Amiya höll handen mot fönsterrutan för att möta mormors hand på utsidan. Jag dööööör. Det kändes så sorgligt, som på film typ. Men vi ses ju snart igen!
Amiya var lite trött redan på flygbussen verkade det som och var faktiskt lite smågnällig. Sen kom vi fram till Arlanda och då kändes hon plötsligt piggare, hon kanske bara var lite åksjuk. Vi strosade runt en stund och sen satte vi oss för att äta lite mat. Vi delade på en barnportion med pasta och tomatsås (allt annat är ju så omänskligt dyrt på flygplatserna haha) och Amiya fick faktiskt slurpa i sig en festis som man fick till. Det var Yummy tyckte hon.
Vårt plan mot London lyfte 14.10 och jag lyckades faktiskt hålla Amiya vaken från morgonen ända fram tills 14.45 då hon somnade i min famn här på planet. YES! Man kan ju hoppas att hon sover hela 1h 20 minuter till, tills att vi landar haha. Jag känner mig så duktig som är ute och flyger själv såhär med Amiya, det är lite meckigt, men man klarar det ju!
Jag har precis beställt in en kopp med skitäckliga nudlar och en kit kat. Tvingar i mig nudlarna och längtar tills att jag får avnjuta chokladen för väl tillbaka i London igen, så blir det tillbaka till bra kost och bara sötsaker på helgerna 🙂
Nu vill jag bara komma hem, hem till London, till lägenheten och hem till Tyrone! Vi ses snart igen Stockholm, tack för de här två veckorna. Det har gått så himla fort!
xxx