Idag blir Zion redan 11 veckor. Det är ju egentligen ingenting men han känns så stor redan, ändå längtar man alltid till nästa steg, tills han får smaka lite mat, kan sitta själv osv. Men han börjar bli mycket mer medveten nu och ser bättre så det är roligt! Han har gett oss fina leenden och jollrat mycket i några veckor redan men Häromdagen skrattade han för första gången, då dööör man ju inombords. Det är det gulligaste som finns! Amiya är också så förtjust i honom och vill aldrig att han ska sova för hon vill att han ska vara med hela tiden.
Han är väldigt stark och vill gärna vara med och sitta upp mycket å försöker dra sig upp själv. Däremot är han väldigt lugn och självständig. Han har aldrig somnat på min bröstkorg till exempel, han tycker om att somna med nappen och filten i lugn och ro för det mesta. Lägger jag honom på mig eller går runt o bär på honom blir han otålig. Amiya var helt tvärtom! Hon somnade på mig jämt typ. Sen kanske det är lite så att man vänjer dom vid vissa grejer men dom är verkligen olika på många sätt! Det är så kul att se deras små personligheter som dom föds in i. Amiya har verkligen haft samma personlighet sen dag 1. Sen kan man ju forma dom lite i och med uppfostran och uppväxten men det ska bli så kul att se vad för liten person Zion ska bli.
Min lilla pojke. Det känns så sjukt att jag har två barn nu, men ändå så naturligt!
Zion aka Scarface aka Torrboll hahaha
Så fina ögon!