Från Stockholm till London

Tyst igen

Hej hej alla mina sötnosar!

Nu har det varit lite tyst här igen på bloggen. Jag har faktiskt uppriktigt sagt varit helt slut efter allt det här med xfactor. All stress innan, under och utmattningen efter tog kål på mig. Typ både fysiskt och psykiskt.

Jag har tagit bort några av de tidigare inläggen där jag skrev om xfactor på grund av att vi inte är tillåtna och de senaste inlägget jag skrev, på engelska, kopierade jag bara in här på bloggen ifrån inlägget jag skrev på min privata facebook.

Under hela den här ”grupp-resan” så har jag känt att det inte riktigt är min grej och att de två jag sjöng med inte var min typ av stil överhuvudtaget, när det kommer till musik. Men kom jättebra överens med dom personligen och när vi väl fick reda på att vi skulle få chans att uppträda / köra audition på wembley arena framför domarna så kan man ju bara inte säga nej. Måste dock erkänna att jag kände på mig att det skulle gå som det gick – att vi inte skulle gå vidare.

På grund av att jag inte riktigt kan säga att jag stod bakom varken bandnamn, låtval eller stil på uppträdandet så är jag verkligen inte ledsen över detta utan snarare ganska lättad. Dels för att jag gick runt och tvivlade över att ens göra detta just på grund av att jag inte skulle vara där som solist, utan i en grupp jag inte riktigt stod för. Men jag är så stolt över att ha fullföljt våran audition. Det var en riktigt grym dag. En sån otrolig upplevelse med mycket filmande, massa xfactor fans som skrek på en och en publik på 5000 personer som jublade när vi sjöng. Bara att kunna säga att jag har stått där, på wembley arena och sjungit framför Simon Cowell är helt galet. Det känns fortfarande som en dröm faktiskt. Kan inte riktigt fatta att det har hänt.

Domarna sa ganska taskiga kommentarer om oss som grupp, men allt dom sa kunde jag ju i princip hålla med om. Däremot tycker jag lite mer synd om de två jag var med eftersom att dom verkligen trodde på det här. Däremot sa dom faktiskt att vi sjöng bra och det får man inte glömma! Dessutom är det TV och att ha varit med i en sån här stor produktion har verkligen fått mig att inse att TV är så sjuuuuukt planerat. Vartenda steg i tävlingen typ. Vad dom får en att säga när dom intervjuvar. Vad man absolut inte får säga… aa galet!

Det kommer fler chanser och jag känner att jag bara växer och växer som person av att ta mig an utmaningar som den här. Jag lär mig mer om mig själv och vad jag vill vara och inte vara.

Tack för allt ert stöd!!!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats