Från Stockholm till London

Först och främst vill jag säga att jag är så tacksam över hur många som svarade och berättade om sig själva, när jag frågade vilka om läser min blogg. Så himla kul att få höra vilka ni är och jag var glatt överraskad över hur många av er som också bor i London eller någon annanstans i England. Det underlättar också att veta att många av er också saknar hem en hel del och att det tog ett tag att komma in i nya rutiner och ett nytt liv i London. Det känns bättre att veta att jag inte är den ända som känner mig lite ensam då och då.

Men nu över till de frågor som ställdes, vissa frågor var snarlika så det kan hända att jag har byggt ihop de i en fråga.

Hur träffades du och Tyrone och när flyttade du till London?

Jag och Tyrone träffades på stranden när jag var på semester på paradisön Barbados. Detta var i Augusti 2012, så vårt förhållande är fortfarande rätt så färskt! Jag var inte alls ute efter att spana in killar, men jag antar att det händer när du minst anar det. Det sa klick direkt och vi dejtade några dagar på Barbados. Därefter blev det till att pendla till London och han kom till Stockholm ett par gånger. Jag bestämde mig för att flytta till London i slutet på Februari, förra året, 2013.

Hur har din och Tyrones kärleksrelation påverkats sedan ni fick Amiya?

Jag tycker inte att så mycket har förändrats sedan vi fick Amiya, i alla fall inte mellan oss två så. Utan det är ju mer en livsförändring och en omställning för båda att numera ha en liten bebis som man ska tänka på och anpassa sin vardag efter hela tiden. Det har inte varit något som är jobbigt för oss utan vi har fått det att fungera väldigt bra. Det underlättar att vara två när man har en liten bebis plus att  vi har sagt det från början, det ska inte hindra oss från att leva det liv vi vill utan man får det att funka helt enkelt. Vi ser också till att alltid fråga varandra hur vi mår och hur den andres dag har varit och så. Det är viktigt att inte glömma bort varandra mitt bland allt nytt som händer. Det ända som är annorlunda nu från förut är väl att de intima stunderna blivit  lite färre 😉

Underlättar det för mig att Tyrone har barn sedan tidigare?

Jag tycker att det har hjälpt, speciellt i början när jag absolut inte visste någonting. Då fick han mig att känna mig lugn och trygg och att inte stressa. Dessutom så tvekar han inte att ta på sig ansvar för henne, så fort han kan och är hemma så tar han hand om henne, byter blöja, klär på henne, leker med henne för att underlätta för mig lite. Han är väldigt mån om att se till att jag mår bra också, vet inte om det är för att han har haft barn förut eller om det helt enkelt är en mognadsfråga.

Är föräldraskapet som du förväntade dig, vad har varit svårt/lätt?

Jag tycker att det faktiskt hittills har varit lättare än förväntat. Jag ställde mig in på det värsta, till exempel att hon kanske skulle få kolik eller vara en missnöjd bebis. Amiya har varit väldigt lugn, tålmodig och glad från första början så jag har haft det relativt lätt med henne. Jag har alltid varit orolig att jag inte kommer passa som mamma, att jag inte kommer lära mig att leva med en bebis, ända sen jag var yngre och började tänka på det men man växer verkligen in i rollen som mamma och det är underbart när du känner att du lärt känna ditt barn och vet exakt vad hon/han vill bara genom att känna igen speciella ljud eller uttryck. Jag var till exempel rädd för att jag inte kunde byta blöja, haha. Det låter larvigt men det är sant! Det var ett av det momenten som jag kände skulle bli jobbigt och prestationsfyllt innan jag hade fött (det var ju minst sagt det minsta problemet).

Det jobbiga tycker jag var första veckorna, då man höll på att lära känna bebisen och sig själv som mamma. Man visste inte varför hon grät eller vad hon ville. Amiya grät inte ofta, men när hon grät kunde jag få panik när jag inte kunde hjälpa henne och gråta själv. Varför kan jag inte hjälpa? Man känner sig otillräcklig. Tror dock att det är väldigt vanligt. Jag kände också ibland, ”Shit, vad har jag gjort? Ska jag ansvara över det här livet i hela mitt liv?”, men i nästa sekund så gråter man av lycka och av stolthet.

Hur känns det att uppfostra ett barn utomlands?

Om jag ska vara helt ärlig så har jag inte riktigt känt på hur det är just på grund av att Amiya är så liten än. Jag tror jag kommer märka det när hon blir äldre och ska börja på dagis och dylikt. Just nu så är det ända hon behöver mat och kärlek. Däremot så saknar ju jag min familj och mina vänner och önskar att dom kunde träffa henne oftare.

Skulle du/ni kunna tänka er att flytta till Sverige i framtiden om det skulle funka med Tyrones barn?

Jag vill ju absolut flytta hem till Sverige igen, men som jag sagt förut så skulle jag aldrig ta Tyrone ifrån hans son i den ålder han är i nu. Om några år kanske det funkar. Men som sagt, om det funkar med hans barn så absolut. Tyrone har också visat intresse för att någon gång i framtiden bo i Sverige och han vet att han lätt skulle få ett jobb där eftersom att han har ett väldigt internationellt fungerande jobb, som personlig tränare 🙂

Hoppas att mina svar gjorde er nöjda och ni vet att det bara är att fråga om det är något mer ni undrar över! Tacksam för hur många som läser och uppskattar min blogg, det är jättekul att veta. PUSS och KRAM till er allihopa. Ni är fina!