Hej alla fina!
Och så var det måndag igen. Inte trodde jag att förra veckan skulle sluta som den gjorde. Många har frågat vad det var som hände med Amiya. Så jag ska berätta…
Jag och Tyrone var så glada i lördags, solen sken och vi hade 17 grader här i London. Vi hade en härlig morgon och skulle precis gå då Tyrone bara skulle byta Amiyas blöja och kamma hennes hår. Han satte henne på sängen och kammade hennes hår, sträckte sig efter en blöja då jag precis kommer in i rummet och Amiya fick något ryck och slängde sig ner ifrån sängen för att komma till mig. Det gick så fort. Tyrone hann inte stoppa henne.
Ja, jag tycker att han hade satt henne onödigt nära kanten men han hade ändå koll tyckte han. Det gick så fort. Lilla Amiya började självklart skrika och gråta på en gång och vi lyfte upp henne och hon var helt otröstlig. Jag tog henne i min famn och gick runt med henne och sjöng men ingenting kunde avleda henne från smärtan. Det var då jag förstod att hon hade riktigt ont. Men vart? Vi la henne på sängen och hon ville inte hålla ögonen öppna, hon bara grät och stängde ögonen och somnade av utmattning och chock tror jag.
Vi som hade gjort oss fina och skulle åka och köpa present för att gå på kalas. Lilla Amiya. Vi väntade tills hon vaknade men kollade till henne hela tiden. När jag lyfte upp henne från sängen när hon väl vaknat så började hon skrika igen och då förstod jag att hon måste gjort något, ryggen trodde jag först. Vi satte henne på golvet och satte på musik som hon normalt brukar dansa eller klappa till men hon bara satt helt stilla. Då packade vi lite grejer och åkte till sjukhuset.
Det var när jag skulle sätta henne i bilbarnstolen som jag kände hennes axel klicka till två gånger samtidigt som hon skrek högt och då blev jag riktigt orolig. Väl framme på sjukhuset så fick vi som sagt, efter flera timmars väntan och en röntgen reda på att hon hade brutit sitt nyckelben.
Tyrone har mått så dåligt över detta och vi var båda jättelessna och trötta under lördagen och lördagskvällen och även fast att jag först var irriterad på hur det hela kunde hända så är det klart att jag tröstar med att det är sånt som händer och att det kan hända alla. För det är ju lite så.
Men med detta så vill jag bara säga till alla att var försiktiga, ta inga risker, typ som: Jag sätter hen på sängen och springer iväg och hämtar en blöja för hen kommer ju inte att hinna till sängkanten under den tiden. Jag vet att många tänker men det är lugnt, eller det kommer inte hända något. Men plötsligt är olyckan framme. Så spänn fast dom i matstolen och se till att OM ni lämnar dom snabbt i ett annat rum var 100% säkra på att dom inte kan skada sig. Nu hände det här fast att Tyrone stod vid sängen och det gick SÅ fort. Men visst han hade kunnat sätta henne mer i mitten av sängen så kanske det aldrig hade hänt. Så its better to be safe than sorry, som jag brukar säga!
Amiya är som sagt trots detta väldigt glad och livlig ändå även fast hon är lite begränsad i vad hon kan göra. Men med min ständiga uppsyn och hennes stöd för armen så går det bra och så länge hon är glad och skrattar och pratar på som vanligt så känns det okej. Igår åkte vi och storhandlade som alltid på söndagar och det gick bra med Amiya hon somnade väl inne i affären och hon sov till och med när vi förflyttade henne in i bilbarnstolen. Men sen när vi kom hem igen blev det bus igen och hon ville stå och gå hela tiden så jag och Tyrone satt med henne på golvet och hon fick gå emellan oss och hon var superlycklig över att kunna få gå lite, älsklingen!
Idag ska vi nog bara vara hemma så vi eller framförallt Amiya kan vila lite 🙂
