Från Stockholm till London

Är det okej att säga ”jag vet bättre än du” när det handlar om ens barn?

Jag hamnade i en situation förra helgen då jag och Tyrone var bjudna på hans farbrors 60årsfest/bröllopsfirande. Vi skulle vara där klockan 18.00 och det var en stor bjudning i en jättestor lokal med säkert hundra bjudna gäster. Hela dagen så hade jag en känsla av att Amiya skulle få lite panik där, bli övertrött, inte vilja äta osv. på grund av allt ljud och på grund av att när det blir kväll så vill hon ju gå och lägga sig för natten och det brukar hon göra i mörker, lugn och ro och dessutom ligga i en säng. Under dagtid spelar det ingen roll vart hon är hon somnar oftast oavsett, men just när det är kväll så är det annorlunda. Och jag tror de flesta vet hur det är när dom blir övertrötta. Inge roligt alls.

Vi kom lite sent (mycket sent, typ en timme) som alltid när man är med Tyrone och hans familj men det gjorde ingenting för det var många som var sena. Redan i bilen på väg dit sa jag till honom att jag borde amma Amiya precis innan vi går in i lokalen eftersom att hon då kommer vara nöjd när vi kommer dit. Men så somnade Amiya i bilen och när vi var framme så sa Tyrone att han inte ville väcka henne ”bara för att jag skulle mata henne”. Jag sa att vi borde göra det eftersom att jag vet att hon kommer vakna när som helst ändå och att  hon kommer vara hungrig snart också. Och det är som sagt bättre att ha det gjort för att av någon anledning så har Amiya blivit lite svårammad när det är mycket ljud omkring. Hon är så nyfiken så hon vill hellre kolla runt än att fokusera på att äta. Likadant är det om jag pratar med någon, då slutar hon alltid och stirrar på mig typ som att ”tyst! jag vill äta” ungefär, haha. Anyhow, Tyrone sa, nej strunta i det du kan ju bara mata henne där inne så han väckte henne inte, utan han satte ner bilbarnstolen i chassit och började gå mot lokalen. Precis innan vi kom in i lokalen vaknade Amiya och jag tänkte i mitt huvud ”jag sa ju att hon skulle vakna ändå”, men jag sa ingenting utan gick in i lokalen med Tyrone, hans mamma och hans systrar.

Hela släkten skulle såklart ta Amiya och bära runt på henne och gå runt i lokalen och allt jag tänkte var hon kommer få panik snart men jag ville inte vara ”den där jobbiga flickvännen” så jag satt ner tyst och lät alla få bära och hälsa på det nya tillskottet i familjen. Jag har aldrig problem med att låta andra bära henne, tvärtom, men om hon är hungrig så vill jag bara mata henne innan så hon är nöjd medan hon passas runt mellan massa nya ansikten. Tyrone verkar inte ha någon som helst tanke på det utan han går glatt runt med henne i lokalen. Även fast jag sa till honom på väg in att jag får mata så fort vi sätter oss ner. Snart hör jag hur hon storgråter och skriker och Tyrone kommer tillbaka till vårt bord och säger hon gråter. Men nehe? Han frågar, om hon är hungrig kanske. Man ba men JAAA jag sa ju att hon var hungrig, varför lyssnade han inte bara på mig?

Jag tog Amiya och skulle försöka amma men det var försent hon hade redan blivit alldeles för stissig och ville inte alls ta tutten utan hon bara gallskrek, precis så som det blev när jag skulle flyga med henne själv första gången. Jag började promenera ut från lokalen för att inte störa talet som höll på att hållas och Tyrone kom med mig. Vi gick ut i friska luften och hon lugnade ner sig efter ett tag. Jag och Tyrone började tjaffsa i trappen för att han ba stressa inte, lugna ner dig. Men jag stressar inte säger jag, jag bara visste att det här skulle hända.

Aa ni fattar säkert hur konversationen fortsatte och vi satte oss i bilen för att det var lite kyligt ute och jag försökte amma där också. Hon totalvägrade men lugnade ändå ner sig så efter ett tag gick vi tillbaka in. Vi hade precis fått mat  och när jag skulle börja äta så började Amiya gråta igen, så hans syster erbjöd sig att ta henne och gå ut med henne. Jag sa att det var lugnt och att jag kunde ta henne och gå ut och försöka mata igen, för jag hade en känsla att denna gången skulle det gå, då Amiya inte var lika hysterisk. Nej, sa hela hans familj. Sitt ner du, hon är nog bara trött. Irriterad, satte jag mig ner och kände ännu en gång att jag verkligen inte ville vara den där jobbiga flickvännen så jag var tyst.

Tyrone och hans syster tog med flaskan jag förberett med lite utpumpad mjölk och vagnen. De kom tillbaka efter en ganska lång stund och då sov hon i vagnen. Hon sov i ca 5 minuter tills alla började applådera åt något och hon vaknade till igen. Hon satt rätt lugn och glad i min famn medan vi lyssnade till något mer tal och alla sa åh va snäll hon är, hon behövde bara sova. Men jag bara visste att hon skulle bli ledsen när som helst och innerst inne ville jag bara åka hem. Och som jag misstänkte så började hon bli stissig igen efter fem minuter ungefär och sen började hon gallskrika igen. Jag hade försökt mata henne när hon var lugn och glad men det var för mycket ljud där inne och hon vägrade. Det hela slutade med att Tyrone fick köra hem mig och Amiya för att hon ville bara helt enkelt inte vara där. Jättetråkigt för att jag hann inte träffa någon i hans släkt innan jag behövde lämna. Hans syster följde med i bilen och satt bak med Amiya som bara skrek och var ledsen, hon fick flaskan och försökte mata lite och till slut drack Amiya lite av flaskan och somnade. Väl hemma så var hon hur lugn som helst med mig och åt utan problem och somnade gott i sin säng utan gnäll.

Detta hände ju förra helgen då min syster var här och hon var hemma i lägenheten när jag kom hem. Jag berättade för henne vad som hänt och hon sa att nästa gång borde jag bara köra på min magkänsla eftersom att jag faktiskt troligtvis vet bättre och att det underlättar inför kvällen. Ibland får man vara ”den där jobbiga flickvännen” och göra det som känns bäst för sig själv.

Jag sa till Tyrone dagen efter att nästa gång vi hamnar i en sån situation så får han helt enkelt bara lyssna och lita på mig. Vare sig jag vill att det ska vara så eller inte, så känner jag ju faktiskt Amiya bäst av alla.

På väg till festen!

Jag sprang runt som en galning under dagen och letade efter något att ha på mig. Det fick bli den här från Bershka. 300kr tyckte jag var bra å billigt! Dock fick jag bara vara fin i den ett par timmar, haha.