Från Stockholm till London

Det är brutet!!!

Hur kunde detta hända?

Hela dagen igår spenderade vi på sjukhuset, på barnakuten som enligt dom var ovanligt fullproppad. Därav fick vi vänta extremt länge efter att vi träffat första sjuksköterskan som sa att vi borde träffa en annan doktor och göra en röntgen på Amiya. Det var jag och Tyrone som själva upptäckte att det var vid amiyas högra bröstkorg/axel som hon tydligt visade att hon hade ont.

Efter lång väntan fick vi äntligen göra röntgen. Amiya var så duktig hela tiden, Tyrone stod med henne och jag stod bakom skärmen. Jag såg på en gång på bilderna att det inte såg normalt ut trots att jag inte egentligen vet hur det ska se ut. Men dom sa inget utan hänvisade oss tillbaka till doktorn där dom efter ännu längre väntan kallade oss till ett annat rum. Vi fick se bilderna igen och dom berättade att hennes nyckelben var brutet. Mitt hjärta brast! Ville bara gråta på plats men försökte hålla tillbaka tårarna då jag höll i Amiya. 

Efter det fick vi vänta lite till på ytterligare en doktor som gav Amiya ett armstöd som hon måste ha i två veckor och så fick vi två flaskor smärtstillande som vi ska ge 4 gånger dagligen. 

Vi kom inte hem förrän vid 11 på kvällen. Vi köpte med oss mat från nandos hem och satt tillsammans vid vårt nya bord och åt en efterlängtad middag men däremot kanske inte som vi planerat.

Amiya var trots allt glad under kvällens gång och fick lite gröt och fick smaka några pomfritt  av oss. Hon somnade så fort vi la henne i sängen för att byta blöja och hon fick sova mellan oss hela natten. Mitt hjärta!!! Hur kunde detta hända? 

Som tur är så läker det fortare när dom är så små och förhoppningsvis är det bra inom två veckor sa doktorn. Vi ska på återbesök på fredag. 

Nu ligger vi tillsammans inbäddade på vardagsrumsgolvet och kollar på barnprogram. 



Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara

    Gud, det vred sig i magen när jag läste rubriken, förmodligen för att jag har barn själv. Olyckor händer och man lär sig hela tiden som förälder.

    1. Isabella Portnoff

      Hej! Jaa usch man blir så ledsen för deras skull. Jaa, det gör man. Min kille var så ledsen igår men jag sa att det är sånt som händer man får va glad att inget värre hände! Xx

stats