Idag, fast för 33 år sedan började en kärlekshistoria. En fin och äkta kärlek uppstod, nja kanske inte direkt men det var dagen då de träffades för första gången. Jag tror jag har hört historien hundra gånger men tröttnar aldrig på att höra den.
De är och kommer alltid vara mina förebilder och min första kärlek. Jag avundas och ser upp till deras styrka och tålamod och att de har hållt ihop så länge.
Självklart har det säkert varit en bergochdalbana som i alla förhållanden. Men man kan inte låta bli att älska historierna man hört. Resor dom gjort, saker dom upplevt tillsammans, om breven dom skickade till varandra när de inte bodde i samma land, åh ibland kan jag önska att jag också levde då utan all teknik så man kunde skicka kärleksbrev å ägna säkert mycket mer tid till att faktiskt umgås än vad många nog gör idag. Med mobiler, ipad, dator, tv å allt vad vi har så gör man troligtvis inte det.
Deras kärlek är fin och dom har lärt mig att inte ge upp hoppet om kärlek och att man ska kämpa och ta sig igenom de oväder man möter i livet.
Dom är mina föräldrar …
Jag älskar er mamma och pappa!
